Fjärde dräkten

Kungsörn – javisst, men vilken ålder?

Martin Tjernberg & Thomas Landgren

Av jordens elva Aquila-arter tillhör kungsörnen en av de mer lättbestämda, åtminstone vad gäller arttillhörighet. Ett varningens finger bör dock framhållas vad gäller gamla kungsörnar som under ogynnsamma förhållanden kan förväxlas med subadult/adult kejsarörn Aquila heliaca. En kungsörn har normalt minst sex olika dräkter innan den blir helt ut­färgad. Flertalet ornitologer brukar dock nöja sig med att ange fågeln som ”juv.” (juvenil), ”subad.” (subadult) eller ”ad.” (adult). Förmodligen blir kungsörnar i sin andra, tredje och även vissa individer i sin fjärde dräkt ofta inbegripna i kategorin ”juvenila” fåglar, som definitions­mässigt endast skall omfatta individer i sin första uppsättning fjädrar.

I fälthandböckerna är kungsörnens olika dräkter i allmänhet styvmoderligt beskrivna och illustrerade, dock förhållandevis utförligt i ”Fåglar i Europa” (Jonsson 1992). För att få veta mer om åldersbestämning och dräktvariation måste den vet­girige fågelskådaren inhandla speciallitteratur. Kungsörnen, liksom övriga nordiska rov­fåglar, behandlas mycket bra och utförligt i “Rovfågelsguiden” (Forsman 1984) och i den nyligen publicerade ”The Raptors of Europe and The Middle East” (Forsman 1999).

Syftet med denna uppsats är att påpeka dräktkaraktärer som kan vara till hjälp för att i fält åldersbestämma kungsörnar under framför allt vinterhalvåret. Illustrationerna skall ses som typexempel på “genomsnittsörnens” utseende i respektive dräkt. Man måste således ha i minnet att dräktvariationer förekommer inom varje ålderskategori. Variationerna ökar med stigande ålder och medför att korrekt åldersbestämning blir allt svårare och till slut omöjlig att göra. T.o.m. sitt fjärde levnadsår (sin fjärde dräkt) är dock flertalet kungsörnar möjliga att åldersbestämma, både flygande och sittande, om observationsbetingelserna är något så när goda.

I uppsatsen beskrivs kriterier för åldersbestämning av kungsörnar som ses på avstånd, med tonvikt på dräktkaraktärer som kan uppfattas hos flygande fåglar. Därtill presente­ras även ett antal fotografier för åldersbetämning av örnar sittande på marken. Bland fotografierna visas även några örnar med mer eller mindre avvikande dräktkaraktärer.

Kort om ruggningen

De skandinaviska kungsörnarna ruggar endast delar av fjäderdräkten varje år. Detta innebär att dräkten, utom hos juvenila fåglar, innehåller fjädrar av flera årsklasser. Örnar i sin fjärde dräkt har t.ex. ofta vingpennor av fyra årsklasser (Forsman 1984, 1999). Ruggningen genomförs från mars/april till septem­ber/oktober. Hos juvenila fåglar (2k-fåglar) startar ruggningen dock ej förrän i juni. Vid ruggningen byts, i respek­tive vinge, mellan tre och ca sju handpennor (av to­talt tio) och mellan en och ca elva armpennor (av totalt 17). I stjärten byts mellan en och ca åtta (av totalt tolv) pennor per år. Vid första rugg­ningen händer det dock att inte en enda stjärtpenna byts. Som regel ruggas fler ving- och stjärtpennor hos äldre örnar än hos yngre (Forsman 1984, 1999).

Bytet av handpennor startar från den innersta och vandrar utåt, och fortsätter nästa ruggnings­säsong där det avslutades året innan. Under tredje ruggningen startar normalt en ny “våg” av penn­byten från den innersta handpennan, samtidigt som de yttersta handpennorna ruggas. En liknande ­s.k. trappstegsruggning uppstår så småningom i armen. Där startar dock ruggningsvågorna från fyra punkter, nämligen utifrån räknat från armpenna (ap) nr 1 (våg inåt), ap 5 (våg inåt), ap 14 (våg utåt) samt ap 17 (våg utåt) (Forsman 1999).

Hos kungsörnen har första, andra och ofta även tredje årsklassens arm-, hand- och stjärtpennor i princip samma färgteckning, vit/gråvit basal del i kontrast mot svart/svartbrun ytterdel. Tydliga drag av adulta fåglars färgteckning, dvs. åtminstone delvis bandade och/eller fläckade pennor, blir märkbara från och med andra eller, vanligare, tredje ruggningen (tredje eller fjärde årsklassens pennor), i extremfall tidigare. Vid där­på följande ruggningar kan generellt sägas att nybil­dade ving- och stjärtpennor blir mörkare för varje år, samtidigt som i genomsnitt fler pennor byts per år än hos yngre örnar. Hos vissa örnar kan redan de första ving- och stjärtpennorna med adulta drag ha mycket begränsade ljusa inslag, medan andra individer uppvisar pennor med basala vita/gråvita fält som endast långsamt minskar i omfång efter varje ruggning.

De olika dräkterna

 1:a dräkten = juvenil dräkt (juli första levnadsåret–juni andra levnadsåret)

Kungsörnen i juvenil dräkt kännetecknas i första hand av sina jämnfärgade mörkbruna mycket fräscha/jämnt slitna övre vingtäckare. Denna karaktär gör juvenila kungsörnar mycket lätta att åldersbestämma under större delen av vintern. Framåt vårkanten, i mars-april och senare, medför slitage och blekning att främst mellersta och bakre mindre armtäckarna blir ljusare. En örn i sådan dräkt (figur 1B) kan, om den observeras på långt avstånd, misstas för att vara i sin andra dräkt och således ett år äldre (3k) än vad den egentligen är.

Vid basen av handpennorna syns på vingovansidan ett vitt fält som varierar i storlek och form och som i sällsynta fall t.o.m. kan saknas (figur 1B). Asymmetriska vingteckningar kan förekomma, men är betydligt vanligare hos örnar som genomfört några ruggningar. Individuella variationer i handbasfläckens storlek och form åskådliggörs i figur 1A, 1B, 2A och 3A, där handbasfläcken i figur 2A är maximalt stor. Storleken på den vita handbasfläcken är ingen ål­derskaraktär! Form och storlek förblir i stort sett oförändrad i de tre första dräkterna.

Vingundersidan karaktäriseras av ett vitt fält vid basen av handpennorna. Vanligtvis fortsätter det vita som ett smalare band längs med basen av de yttre eller alla armpennorna. Eftersom innersta decimetern av armpennornas fjäderfan täcks av större armtäckare, kan bandet hos vissa individer vara knappt skönjbart eller t.o.m. helt saknas. Individuella variationer i det vita fältets storlek och form framgår av figur 1C, 2B och 3B. I likhet med handbasfläcken på ving­ovansidan kvarstår vingundersidans vita fält i stort sett oförändrat även i de två följande dräkterna och är således ingen ålderskaraktär. De undre vingtäckarna är mörkbruna.

Ryggsidan är i juvenil dräkt jämnfärgat mörkt brun utan större ljusa inslag. Hos vissa individer framträder på nära håll en del vita fjäderbaser som små ljusa fläckar på rygg och/eller vingtäc­kare. Det bör samtidigt påpekas att alla juvenila och även subadulta örnar är mer eller mindre vitfläckiga när deras fjäderdräkt är i dålig ordning, t.ex. vid regnig väderlek. 

Stjärten är ofta rent vit med skarpt avsatt mörkt ändband. Bredden på det mörka ändbandet varierar mellan olika individer (jfr figur 1A och 1B) och är inte heller det någon ålderskaraktär. Stjärtpennornas vita del kan ha mer eller mindre påfallande inslag av gråvita partier. Hos en del individer uppfattas stjärtens hela innerdel som gråvit.

Vingformen hos juvenila kungsörnar är ofta avvi­kande jämfört med äldre fåglars. Armens bakkant buktar vågformigt, medan vingens fram- och bak­kant är mer parallella hos äldre örnar. Juvenila örnar har längre stjärt än äldre fåglar. Detta beror på att de juv­nila stjärtpennorna är längre än senare utväxande pennor. Hos örnar i sin andra och tredje dräkt har kvarsittande “juv”-­pennor i allmänhet blivit mycket slitna i spetsarna och därmed kortare. Ibland kan man se kungsörnar med påfallande viggformad stjärt. Denna företeelse är vanligast hos yngre fåglar (l:a-­4:e dräkt) men kan förekomma även hos något äldre individer och är tillsynes inte relaterad till någon bestämd ålder.

2:a dräkten (oktober-mars/april andra levnadsåret)

Örnen har nu genomgått sin första ruggning. Vid denna byts i typfallet endast ett fåtal övre vingtäckare. Fågeln uppvisar därför ett mycket stort ljust, jämnfärgat, gulgrått (beige) övre vingtäckarfält, bestå­ende av jämnt slitna och urblekta juvenila mellersta och mindre armtäckare. In mot vingfästet bildar de främre mindre armtäckarna ett successivt allt mörkare parti – i flykten framträder därför en mer eller mindre tydlig mörk “triangel” vid vingfästet i kontrast mot intilliggande ljusa täckare på vingovansidan.

Hos de örnindivider som byter ett förhållandevis stort antal armtäckare vid första ruggningen, får det ljusa övre vingtäckarfältet ett något annorlunda utseende. Hos dessa ”avancerade” individer finns ofta en stor andel mörkare nyruggade mindre armtäckare längs vingens framkant. Dessutom bildar den bakersta raden av mindre armtäckare ofta ett kortare eller längre ”band” av mörka nyruggade fjädrar längs vingens mitt. Det ljusa vingtäckarfältet uppfattas därför som mindre, mer centralt beläget på vingovansidan, och uppsplittrat av ett mörkt band. På avstånd kan en örn med denna vingteckning lätt förväxlas med en fågel i fjärde dräkt.

På vingundersidan har det vita fältet längs med basen av hand­- och armpennorna inte förändrats nämnvärt sedan första dräkten, och de undre vingtäckarna är fortfarande i stort sett enhetligt bruna.

Ett varierande antal skulderfjädrar är mer eller mindre ljusa mot spetsen. Ljusspetsade skulderfjädrar förekommer mycket ofta hos kungsörnar fr.o.m. andra dräkten och framträder hos vissa individer påtagligt i flykten. Manteln är enfärgat mörkbrun, eller har kvar en eller flera oruggade, urblekta beige/ljusgrå fjädrar. Hos vissa individer kan de ljusa fjädrarna smälta samman till stora, även på långt håll lätt iakttagbara, ljusa fläckar.

Stjärten är fortfarande i princip juveniltecknad, och en del individer har ännu ej ruggat några stjärtpennor. Finns nyruggade pennor (ofta mittparet), kan dessa uppvisa vitgrå/grå “kilar” inåt från det mörka ändbandet. Hos enstaka individer är dessa mörkare teckningar så framträdande att de under goda omständigheter kan uppfattas även på relativt långt håll. Bevis finns för att nyruggade ving- och stjärtpennor redan hos örnar i sin andra dräkt i extremfall t.o.m. kan vara bandade.

3:e dräkten (oktober-mars/april tredje levnadsåret)

Örnen har nu i allmänhet ruggat en majoritet av sina övre vingtäckare. I typfallet kvarstår en grupp med 5-7 slitna och mycket blekta centralt belägna större armtäckare framför motsvarande oruggade juvenila armpennor, samt ytterligare enstaka gamla fjädrar eller fjädergrupper. Fågeln uppvisar därför ett övervägande mörkt övre vingtäckarfält med inslag av enstaka och/eller ”band” av kontrasterande ljusa fjädrar. Vingovansidans mörka helhetsintryck i kombination med vitt stjärt- och vingfält, gör att en fågel i sin tredje dräkt under ogynnsamma betingelser som dålig sikt eller långa avstånd kan förväxlas med en juvenil fågel.

Hos vissa individer är vingovansidans mörka helhetsintryck mindre påfallande på grund av ett större antal kvarsittande urblekta fjädrar eller fjädergrupper. En ringmärkt individ uppvisade förutom det ”vanliga” bandet av blekta större armtäckare ett betydligt längre och mycket ljust band av urblekta bakre mindre vingtäckare längs vingens mitt. En ovanligt ljus kungsörn i sin tredje dräkt (figur 3B) kan förväxlas med framför allt en fågel i sin fjärde dräkt.

Vingundersidan är fortfarande i stort sett tecknad som hos en juvenil örn. Vissa individer uppvisar dock adultliknande teckningar på tredje årsklassens vingpennor. Mörka kilar blir då synliga i det vita vingfältet, speciellt tydligt på handens undersida. Eventuellt kan uppspaltning av den vita handbasfläcken även skönjas på vingovansidan. De undre vingtäckarna har nu ruggats och rost- eller gulbruna nyanser framträder på de mindre täckarna, vilket dock kan vara svårt att se.

Manteln hos en örn i sin tredje dräkt kan antingen vara enhetligt mörkbrun eller fläckig i mörka och ljusa nyanser beroende på fjädrar av olika generation.

I stjärten har fyra till sex pennor ruggats. De nya pennorna kan vara alltifrån juvenillika till nästan helt mörka och bandade, det senare dock ovanligt. Eftersom varannan penna är nyruggad och fräsch, medan de övriga är urblekta och slitna, uppfattas det mörka stjärtbandet som hackigt och mer diffust avgränsat än hos yngre fåglar. På långa avstånd kan stjärten hos många individer dock fortfarande uppfattas som juveniltecknad.

4:e dräkten (oktober-mars/april fjärde levnadsåret) 

I denna dräkt består kungsörnens övre ving­täckare av ett sammelsurium av nyruggade, mörka fjädrar och gamla, blekta fjädrar. I typfallet uppvisar fågeln ett avlångt, iögonenfallande ljust men mer eller mindre mörkfläckigt övre vingtäckarfält centralt på vingen i kontrast mot mestadels mörka mindre vingtäckare längs vingens främre del. Det ljusa vingtäckarfältet innehåller nästan alltid en större mängd mörka nyruggade fjädrar än motsvarande ljusa täckarfält hos fåglar i sin andra dräkt.

Hos vissa individer innehåller det övre vingtäckarfältet en så stor andel mörka fjädrar, att fågeln utseendemässigt kan närma sig en ljus fågel i sin tredje dräkt (se 3:e dräkten). I detta och många andra fall vad gäller subadulta örnar är det en kombination av olika dräktkaraktärer i framför allt vinge och stjärt som ger utslag vid åldersbestämningen.

Eftersom fjärde årsklassens hand- och arm­pennor är mer eller mindre adulttecknade, har den vita handbasfläcken på vingovansidan minskat i storlek och spaltats upp av mörka kilar. På avstånd kan handbasfläcken hos vissa individer dock fortfarande uppfattas som distinkt och välmarkerad. (Observera att vissa individer redan i sin första dräkt saknar vit handbasfläck på vingovansidan.)

På motsvarande sätt har det sammanhäng­ande vita fältet längs med handen och armen på vingens undersida nu blivit ”hackigt” till formen på grund av ett flertal mer eller mindre adulttecknade pennor. Den i fält lättast iakttagbara “uppspaltningen” finns i allmänhet på de innersta handpennorna. I denna dräkt, liksom i de två följande, är assymetriska vita vingteckningar mycket vanliga. Vingundersidans mindre täckare är, liksom i följande dräkter, ofta påfallande rost- eller gulbrunfärgade, vilket dock endast är synligt under goda observationsförhållanden.

Ryggens färg varierar avsevärt. Liksom hos äldre örnar förekommer alla varianter från påfallande flammig rygg med stor blandning av mörka och ljusbruna/grå fjädrar till relativt enfärgad mörk rygg. 

I stjärten har de senast bytta pennorna mer eller mindre utbredd tvärbandning eller fläckighet innanför det mörka terminalbandet och ofta grå i stället för vit/gråvit grundfärg. Detta är mest märkbart på det “friliggande” mittparet pennor. En mörk, men ej nödvändigtvis bandad, “mittpelare” framträder hos många örnar i denna dräkt. På avstånd kan stjärten hos vissa individer dock fortfarande uppfattas som snarlik stjärten hos en juvenil fågel.

Fram till och med fjärde dräkten är det möjligt att med förhållandevis stor säkerhet åldersbestämma flertalet kungsörnar – under goda siktförhållanden och bra ljus en majoritet av de individer som observeras inom 2-3 kilometers avstånd med hjälp av tubkikare, 20-30 gångers förstoring. Efter fjärde ruggningen har den individuella variationen i ruggningsförloppet däremot blivit så stor att en noggrann åldersbestämning blir betydligt svårare eller omöjlig att göra. Vi skall emellertid följa en kungsörn som i sin juvenila dräkt var en ”genomsnittsindivid” ytterligare ett par ruggningar framåt och se vad som kan tänkas hända. 

5:e dräkten

I kungsörnens fyra första dräkter varierade det övre vingtäckarfältets ljushetsgrad markant i sekvensen mörkt–ljust–mörkt–ljust. Åtelstudier av ringmärkta örnar visar att denna sekvens, vartannat år mörkt, vartannat ljust, kan “hänga med” örnindividen ända upp i adult dräkt. I den femte dräkten är således övre vingtäckarfältet ofta åter till övervägande delen mörkt, och kan vara påfallande likt motsvarande fält hos en fågel i sin tredje dräkt.

Genom fortsatt trappstegsruggning kommer en i juvenil dräkt normalstor vit handbasfläck på vingovansidan att i femte dräkten ha reducerats till endast någon eller ett fåtal ljusa strimmor. I god belysning kan man även se att femte årsklassens hand- ­och armpennor är svarta i spetsen men ljusare grå/gråbruna och glest tvärbandade basalt.

På vingundersidan medför femte årsklassens adulttecknade arm- och handpennor att vita strimmor eller små vita fält, i mer eller mindre oregelbunden sekvens, blir märkbara på en i övrigt mörk hand och arm.

I stjärten har femte årsklassens pennor (ca 6 av 12) adultliknande teckningar, dock med mer eller mindre vitt/gråvitt kvar vid basen. En örn med stor färgskillnad mellan äldre stjärtpennor, mestadels av fjärde årsklass, och femte årsklassens pennor kan i fält ge intryck av att ha adulttecknade stjärtpennor med ljusa kilar från fjäderbasen (synliga när stjärten är utbredd) blandat med i stort sett juveniltecknade pennor (se fìgur 5A). Hos örnindivider med mindre färgskillnad mellan äldre och nyruggade pennor kan stjärten uppvisa ett ”taggigt ” mer eller mindre brett vitaktigt stjärtrotsband (se figur 5B).

Sjätte dräkten

I denna dräkt är övre vingtäckarfältet åter till övervägande delen ljust, och i handen på vingovan­sidan har de sista pennorna med inslag av vitt oftast ruggats bort.

Vingundersidans hand- och armpennor är adulttecknade, dvs. svarta med successivt allt ljusare, gles tvärbandning basalt. Enstaka ljusa strålar kan dock fortfarande ses i handen liksom basalt vitt på en hel del armpennor.

Örnens stjärt börjar nu likna den utfärgade fågelns. Femte årsklassens pennor medför dock att vita strimmor syns basalt på stjärten. Som tidigare nämnts förefaller det emellertid finnas väsentliga skillnader i fråga om hur snabbt stjärtpennorna mörknar, och många örnar i sin sjätte dräkt kan fortfarande ha en vit/gråvit stjärt­rot (figur 6B).

Adult dräkt

Hos en adult kungsörn kan övre vingtäckarfältet vara alltifrån extremt ljust (gråvitt) till övervägande mörkt med endast fläckvis ljusa fjädrar. Vingovansidan hos en utfärgad “normaltecknad” kungsörn uppvisar svartspetsade (svartbruna/brun­svarta) hand- och armpennor som basalt är bandade i grått eller brungrått. Den ljusare innerdelen framträder som ett grått fält som under goda ljusförhållandena kan ses hos flygande fåglar även på mycket långt avstånd.

Vingundersidans hand- och armpennor är grå med mörkare bandning och svart spets. Basalt kan pennorna vara tämligen ljusa, och i viss belysning på långa avstånd kan vingundersidan påminna om ormvråkens vingundersida.

Stjärtpennorna är tecknade på likartat sätt som vingpennorna. På långa avstånd kan stjärten verka tvåfärgad med svart spets och ljusare stjärtrot. Enstaka fåglar kan ha helt igenom mycket mörka stjärtpennor. Ofta har hanarna mörkare stjärtovansida med fler och smalare grå tvärband än honorna (Forsman 1999).

Normalt torde kungsörnen uppvisa adult dräkt med ving- och stjärtpennor utan inslag av vitt/gråvitt tidi­gast under sjunde levnadsåret. En på åtel kontrollerad ringmärkt örn i “normaltecknad” fjärde dräkt avlästes på samma åtel i sin sjunde dräkt, nu som helt adulttecknad. Däremot uppvisade stjärten på en avläst örn i sin nionde dräkt fortfarande en gråvit inre tredjedel (Lars-Peter Jansson muntl.). Kanske har vissa individer av nominatrasen chrysaetos kvar en smal vitaktig stjärtrot, och kanske även något synligt vitt basalt på armpennornas undersida, under hela sin livstid.

Ljusförhållanden kontra färgupplevelse

De ornitologer som mer ingående studerat kungsörnar har säkerligen frapperats över hur olika en och samma örnindivid kan uppfattas vad gäller teckning och allmän färgsättning under olika observationsbetingelser. Med- eller motljus, ljus eller en mörk bakgrund, dis eller starkt solsken m.m. kan drastiskt förändra det allmänna intryck man får av fågeln. Faktum är att man ibland endast motvilligt nödgas acceptera att det verkligen är samma individ man har sett, trots att man med säkerhet vet att så är fallet.

Att färger upplevs olika under olika ljusförhål­landen är i och för sig inget märkligt. Eftersom örnar ofta observeras på långa avstånd och under de extremt olika ljusförhållanden som kan råda vintertid, bör detta fak­tum dock poängteras. Försiktighet rekommende­ras vid tolkning av observerade färgteckningar hos en kungsörn, inte minst vad gäl­ler övre vingtäckarfältets utbredning och ljushetsgrad/färgsättning. Samtidigt bör det än en gång påpekas att framför allt juvenila och subadulta örnar blir mer eller mindre vitfläckiga och utseendemässigt förändrade när deras fjäderdräkt är i dålig ordning, t.ex. vid regnig väderlek. Även en ”frostbeklädd” kungsörn kan se nog så besynnerlig ut, och vara svår att på avstånd individ- och åldersbestämma.

Referenser 

Cramp, S & Simmons, K. E. L. (eds.) 1980. The birds of the Western Palearctic. Vol. II. Oxford University Press, Oxford. 

Edelstam, C. 1984. Patterns of moult in large birds of prey. Ann. Zool. Fennici 21: 271-276. 

Forsman, D. 1984. Rovfågelguiden. Lintutieto, Helsingfors. 

Forsman, D. 1999. The raptors of Europe and The Middle East. T & AD Poyser, London. 

Jonsson, L. 1992. Fåglar i Europa med Nordafrika och Mellanöstern. Wahlström & Widstrand, Turnhout. 

Tjernberg, M. 1988. Åldersbestämning av kungsörn. Vår Fågelvärld 47: 321-334 

Tjernberg, M. &  Landgren, T. 1999. Åldersbestämning av kungsörn. Kungsörnen 5: 16-33