En dag på åteln

Det är kvällen före nyårsafton, ryggsäcken är packad och jag är klar att fara ut till örnkojan.
Jag har varit sjuk hela julhelgen och tvingats att hålla mig innomhus, så det skall bli skönt att komma ut och titta på örnar igen. Det är konstigt hur det är ! Inför varje örnmatningssäsong har jag samma ambition, att nu skall jag verkligen sitta ofta i örnkojan och kontrollera hur många örnar det är på åteln, men det blir alltid på samma sätt. Det kommer alltid något annat emellan. Barn, arbete, allt det där som man bara måste göra först och så den den obligatoriska vinterförkylningen förstås. Den här säsongen har det bara blivit ett besök hittills.

Det är inte bara dagen före nyårsafton idag utan det är också måndag, vilket det innebär att jag också skall dra ut en gris på åteln. För en gångs skull slipper jag en långresa för att hämta grisar. Förrådet därute är välfyllt och jag skall bara ta med några grisar som jag har haft här hemma.
Klockan 23 kysser jag Vanja goodbye och drar. Det är - 11 grader kallt.


Ett grislassJag styr in på den lilla skogsvägen och parkerar bil och kärra på en timmerupplagsplats som vanligt. Det är lätt att ta sig fram nu när marken är frusen och det ännu inte kommit så mycket snö. Det är skillnad mot tidigare i höstas då bäcken svämmade över och man fick vada fram i blötan. Jag hämtar pulkan och lastar på de två grisarna. De väger säkert minst 80 kilo tillsammans men pulkan glider lätt i snön. Jag lämnar en gris vid grisförrådet och fortsätter ut mot åteln. Det är kolmörkt och pannlampan behövs.

ÅTELNDet har varit kallt en längre tid och allt kött är djupfryst. Trots detta är det ganska uppätet på åteln. Jag lastar av grisen och hugger upp den så att örnar och andra matgäster skall komma åt maten.

KOJANKojan är sig lik. Jag packar upp mina grejor och ställer upp tubkikaren så att allt skall vara klart när örnarna kommer på morgonen. Sedan rullar jag ut sovsäcken, kryper ner och somnar. Nåja, det blir lite si och så med sömnen kanske. Kojgolvet är hårt och jag börjar bli lite för gammal för sådant här.

Korpar på åtelnKorparna väcker mig som vanligt strax före åtta. De brukar vara först på plats och det är inte förrän de är samlade som örnarna brukar komma. Jag tänder kaminen och det dröjer inte länge förrän värmen börjar sprida sig. Då har de första örnarna kommit. Det är en adult kungsörn, som intagit åteln och en likaså adult havsörn, som satt sig i en av torrfurorna. Kungsörnen äter i knappt en timme innan den är mätt. Under den tiden dyker ytterligare tre kungsörnar upp, men den gamla kungsörnen låter dem inte äta. Den ena är en förstavintrare, dvs en örn som är född i år (1996) och en av de andra är en andravintrare medan den tredje visar sig så kort stund att jag inte hinner med riktigt. Havsörnen håller sig hela tiden i närheten, men på behörigt avstånd. Det är ett vanligt beteende hos havsörnarna, som är betydligt mindre aggresiva på åteln än vad kungsörnarna är. Inte ens när den gamla kungsörnen flyger vid niotiden blir det någon riktig fart. Det är nästan bara korparna som äter och som mest räknar jag dem till ca 50 stycken. Den unga kungsörnen äter lit förstrött och havsörnen får tag i en av bitarna, som jag högg loss kvällen innan. Han flyger upp i sin tall och försöker äta men tappar biten. Jag säger han, för av den lilla storleken att dömma, är det en hanfågel. Havsörnen är inte färmärkt. Efter tio är det inga örnar kvar och korparna minskar succesivt och mitt på dagen är även de borta.
Det här beteendet har blivit det vanliga på den här åteln de senaste åren. Tidigare kunde örnarna hålla igång på åteln hela dagen, men numera syns de bara tidigt på förmiddagen och sent på eftermiddagen. Antalet örnar tycks ha minskat något de sista åren, kanske i samband med en avverkning i närheten och därmed kan konkurrensen på åteln blivit mindre. Örnarna tycks få i sig den mat de behöver på den korta tid de är där.

Jag ängnar mig åt "innre tjänst" istället.
Jag kokar en kanna kaffe på kaminen och tar fram böcker och tidningar. När jag tröttnat på VF och annat "nyttigt" tar jag fram "Iskällaren" av Minette Walters, en nyupptäckt deckarförfattarinna från England. Boken är ruskig men bra och tiden står inte stilla. Med jämna mellanrum kollar jag läget på åteln. Det är ingen större risk att missa något, för det hörs när korpen kommer och om den är på plats och det kommer en örn så lyfter alla korpar under ljudligt "korpande".


Ung kungsörn äterVid 14-tiden är havsörnen tillbaka, fortfarande mycket försiktig och mest sittande i en torrfura eller på marken en bit ifrån. Klockan 15 kommer den unga kungsörnen och äter i 40 minuter. Så äntligen, då mörkret börjar sänka sig äter äntligen havsörnen. Bara en kort stund, men den sitter på åteln.

Strax före fyra är det tomt på örn och en stund senare är också korparna borta och jag kan börja packa ihop. Det är lite synd för nu är det riktigt varmt i kojan. Kaminen, som var nyinköpt då den gamla hade tjänat ut, har brunnit hela dagen på en fyllning med T-sprit och får klart godkänt.
Det känns lite bistert när jag kommer ut i kylan igen. Jag går fram till åteln och konstaterar att grisen som jag lade ut kvällen innan har blivit betydligt mindre under dagen och jag hugger upp de kvarvarande delarna i mindre bitar.
Bilen står kvar och startar som den skall och snart är jag tillbaka i hemmets varma sköte igen. Där väntar Vanja med en kyss och lutfisk och sedan är det nyårsafton framför TV:n. Men det är en annan historia.

Gott Nytt Örnår önskar Torbjörn Hedfeldt på Karlskogaåteln.


Tillbaka till ÖRN72:s Hemsida


toto.hedfeldt@telia.com
Senaste uppdatering:97-05-08